Härom dagen gjorde jag något så otroligt klantigt att jag egentligen inte alls borde skriva om det här och låta er alla veta hur snurrig jag är.

Det började med att jag vid halv elvatiden på kvällen tvingade Xiaogang att följa med mig ner i de läskiga källarkatakomberna för att leta upp lite adventssaker. På vägen dit tänkte jag att vi kunde slänga lite saker i soprummet på första våning. Sagt och gjort. Vi tog hissen ner och jag låste soprummet med den magnetiska blipp-blipp-brickan som fungerar som huvudnyckel här i huset. Vi slängde lite skräp i de olika avfallsluckorna som leder ner i avgrunden. När vi var färdiga skulle vi åka ner till källarplan. För att komma dit behöver man blipp-blipp-brickan men jag kunde inte hitta den. Efter en stunds frenetiskt letande insåg jag att jag måste ha råkat kasta ner den tillsammans med soporna på något sätt.

Vad skulle vi göra nu? Lägenhetsnyckeln satt på nyckelknippan så vi kunde inte komma in i lägenheten. Att fixa en ny nyckel kostar dessutom tusentals kronor har de sagt på SGS. Xiaogang var, med rätta, ganska irriterad. Jag kom att tänka på att jag har ett par kompisar som bor på en annan våning i vårt hus. Kanske har de hade en nyckel till bilgaraget så att man kan komma åt soprummet och gräva bland soporna...

Jag knackade på hos Helena och Martin som öppnade. Med tanke på den sena timmen var de just i färd med att gå och lägga sig men Martin ställde i alla fall upp och följde med ner och öppnade soprummet. Jag tänkte att kanske har nycklarna hamnat där på något sätt. Men inga nycklar stod att finna där.

Martin hade inte några nycklar till bilgaraget med kunde komma in till cykelgaraget. Vi gick dit och funderade på hur vi skulle komma åt soprummet. Det verkade inte så enkelt. Två meter över marken fanns dock ett hål i stängselnätet som ledde in till bilgaraget varifrån man kanske skulle kunna komma åt soprummet. Martin stod just i begrepp att försöka klättra in då vi får syn på en securitasbil. -De har kanske en huvudnyckel till fastigheten tänkte vi. Jag gick fram till bilen som stod med neddragna rutor. Javisst kan jag öppna åt er sa vakten glatt.

När Securitasvakten hade tagit fram sin stora nyckelknippa och just skulle öppna bilgaragedörren märker jag det. Jag har nycklarna i bakfickan, där hade jag inte letat. Jag ville bara dö just då, eller åtminstone sjunka genom jorden.

I dag är det min födelsedag! Grattis till mig. Xiaogang, den stackaren, gick upp klockan sex för att gratta mig. Själv började han inte förrän tolv så han fick somna om igen. Nu ska jag på syjunta.

På sidan Jonas gav mig rekomendation om i kommentarerna till förra inlägget hittade jag ett verk av min favorit street artist. Han gjorde en massa massa skalbaggar som satt uppe över hela stan för några år sedan. Jag har till och med plockat ner en pappersskalbagge. Det var ungefär en sådan som man ser på bilden, under den stora skalbaggen. Den höll på att ramla av av sig själv så det gjorde väl inte så mycket. (Undrar vart jag har gjort av den) Nu finns det inte så många verk kvar men en fin och färglagd finns längs min cykelväg till skolan, längs med Mölndalsån. Om du inte gillar konsthallen kan du ju ju gå ut på stan istället om du vill se fina saker.

Nu har jag surfat runt lite igen och hamnar på en blog om streetart. Är det någon mer än jag som tycker om att titta efter spännande grafitti eller roliga klistermärken ute på stan?
Ett tag tänkte jag själv börja sätta upp saker och måla. Köpte klisterlappar och allting men det kom liksom aldrig riktigt igång. Kanske när jag blir pensionär och har en massa tid. Gatukonst

I helgen hade vi Kina/Nordica 2003-04 här i Göteborg. Vi fick långväga besök från fjärran Norge och fjärran Örebro! Eftersom vi är så kulturella och arty passade vi på att gå på det aktuella Art Link -utställningen på konsthallen.



Överlag var det en bra utställning men det som fångade mig mest och som jag rekomenderar er att se är:

"The Complaints Choir, Birmingham (2005),Helsingfors, Hamburg och St. Petersburg, 2006.
The Complaints Choir består av fyra körverk där allmänheten har haft möjlighet att vara med och framföra sina klagomål. Genom annonser inbjöd Tellervo Kalleinen och Oliver Kochta-Kalleinen invånare i Birmingham (2005), Helsingfors (2006), Hamburg (2006) och St. Petersburg (2006) att framföra allehanda klagomål. Projektet var öppet för alla som var beredda att ta del i kören och framträda med den gemensamma klagosången.

På varje plats samlades grupperna i en workshop vid fem tillfällen. Tillsammans med konstnärerna och lokala musiker skapades körverken. De insamlade klagomålen varierade från små vardagliga irritationer till stora globala frågor. Folk klagade över allt från sura busschaufförer, dyr öl och lägre löner för kvinnor till långsamma datorer och varför ens förfäder inte valde en bättre plats att slå sig ner. "
konsthallen

Det är en så fantastisk idé att använda den aldrig sinande klagosång, som vi nog alla komponerar till en fantastiskt rolig körsång som gläder både de som sätter ihop, sjunger och lyssnar. Ta en sväng om konsthallen nästa gång du är i närheten av avenyn.

Utdrag från en av klagovisorna:

Why don't they pay me more?

Life was good before.

and I'm thirsty...

Jag har just blivit medlem i youtube och kan därmed lägga upp lite egna filmer på internet.
Denna är från när vi var i Beijing i början av sommaren. Xiaogang utövar kungfu i skuggan av en känd mästares staty vid sidan av vackra Houhai som är beläget strax bakom förbjudna staden.

Jag är, som några av er nog upptäckt, lite fast i det här med stickning.
Det finns dock de som är värre än jag...

En stickad trädgård

Hej på er mina kära bloggläsare!
Har ni märkt hur julen redan börjar krypa inpå oss. Willy's börjar sälja pepparkaksdeg och chokladkalendrar och inne i centrum är ju redan julhandeln igång. Det största tecknet på den analkande högtiden ljuder just nu i mitt öra. Xiao gang har börjat i Härlanda Ungdomskör och övar svenska jul och luciasånger. "Lusse läääla, Lusse lääla ..."

Själv har jag fältstudievecka och har tillsammans med en kursare fått möjligheten att vara på Renigsborg. Jag ska försöka skriva mer om det en annan gång. Först ska jag sätta mig och läsa på lite.

over and out

Detta kan vi behöva i höstmörkret.
Inte ens Xiaogang som var på riktigt dåligt humör kunde låta bli att dra på smilbanden när han såg denhär lilla filmsnutten. Hehe.