Idag är vi så glada att vi kan spricka! Moster Monika ringde nyss och sa att hon ringt Migrationsverket och att de i dag fattat beslutet att ge Xiao Gang uppehållstillstånd i Sverige! Jihoo! Hurra!

Tillbaka i Kunming. Livet tillbaka till det normala. Vår vecka i Beijing var verkligen bra. Jag har inte tyckt speciellt mycket om BJ tidigare men nu var det en ny upplevelse för mig. Kanske för att vi träffade så många trevliga människor. Jag måste berätta om Quan Hong, en bekant till Xiao Gang. När hon fick höra att vi skulle till BJ sa hon genast att vi kunde bo i hennes lägenhet ganska centralt i stan. En lägenhet hon själv nyss flyttat ifrån men ännu inte sålt. Hon kom och hämtade oss på flygplatsen mitt i natten och körde oss till lägenheten. Dagen efter bjöd hon oss på middag. De sista nätterna bodde vi hos henne i hennes nya lägenhet hon lagade mat och körde oss i sin bil både hit och dit. När vi, på kvällen, skulle ta flyget tillbaka till Kunming fixade hon så att hennes kompis kunde stjutsa oss. Tyvärr hann vi inte fram till flygplatsen innan check-in disken hade stängt och vi kunde inte byta ut våra biljetter. Det var inte mycket annat att göra än att resa tillbaka till Quan Hongs lägenhet och bo där ytterligare en natt. När vi skulle köpa nya flygbiljetter vägrade hon låta oss betala och betalade istället själv alltihop och stjutsade oss så till flygplatsen igen. Det finns verkligen sjyssta männsikor i det här landet!

Nu ar vi i Beijing. Vi sitter just nu pa ett litet mysigt cafe/bokhandel och vantar pa en van till Xiao Gang. Intervjun pa ambassaden ar just avklarad och nu har vi en tid av vantan framfor oss innan vi far svar. Det kanns skont att ha det avklarat. Intervjuaren fragade oss om var gemensamma historia, slaktingar osv. Jag tror vi svarade hyfsat samma. En lite underlig sak var att intervjurummet var precis intill dar jag satt och vantade. Jag kunde hora nastan vart ord Xiao Gang sa. Det underlattade ju lite...

I gar hyrde vi cyklar och gjorde stan. Vi har blivit lite foralskade i ett omrade som heter Houhai. Houhai ar en liten sjo omgiven av lummiga trad och gamla hus omgjorda till butiker barer och cafeer. Sjon ar ganska smutsig men anda simmar det runt en massa aldre kinesiska man bland de doda fiskarna och slammet. Nar de simmat en stund samlas de pa strandkanten i sina blota, sackiga kalsonger och pratar med sina gamla vanner. Ganska mysigt verkar de ha anda.

Nu har nästan alla svenskar som hållit till på TC/G Nordica (www.tcgnordica.com) rest hem. Första bilden från avskedsmiddagen. Den andra bilden är från en middag med Jacob och Turid, två norska vänner, på en tibetansk restaurant. Observera den glada och käcka laman i bakgrunden...

Här kommer två bilder från lektion och rast på Yunnan University. Bilden från klassrummet är ganska dålig men det var lite svårt att få med allt. Jag får försöka ta lite mer kort och lägga upp. Vår vårtermin är inte slut förrän sista juni och innan dess har vi läskiga slutterminsprov. Men att plugga kinesiska är riktigt roligt! Klasskompisarna är också trevliga. Det är intressant att träffa folk från många fler kulturer än bara Kina. På bilden ser vi en glad Japan.

Jag har fått berättat för mig att bokskogen har slagit ut och att liljekonvaljerna också är på väg därhemma i Svedala. Sådant kan ju göra att man längtar hem lite. Fast egentligen har jag det jättebra här. Jag går i skolan på förmiddagarna måndag till fredag och Xiao Gang jobbar varje kväll, även helger, med att sjunga och spela på en liten bar som en kompis till honom nyligen öppnat. Den lilla baren har blivit stammisställe för Nordica-folket så händer ofta att jag hänger med XG dit på kvällarna.

Jag och Xiao Gang skall resa till Beijing om några veckor för att gå på intervju på svenska ambassaden. (Tänk gärna lite extra på oss den 8 juni på eftermiddagen) Vi hoppas att det ska gå bra och att XG därefter snabbt ska få sitt svenska uppehållstillstånd så att vi tillsammans kan resa till Sverige i slutet av augusti. Jag vill återuppta mina studier på GU så vi försöker att få tag på någon liten lägenhet i Göteborg vilket känns lite krångligt när man befinner sig på andra halvan av jordklotet.

Känns som om Sverige kommer närmare och närmare för var dag som går.

Tre bilder från Qing min jie (städa-grav-högtiden) som vi tillbringade i Xiao Gangs förfäders hemby tre timmar ifrån Kunming. Själva högtiden verkar gå ut på att man rensar ogräs på förfädernas gravar och dekorerar med kitchiga, färgglada folieplymer samt rökelse. Jag såg också några kvinnor som eldade papperssaker. Enligt förfäderstron kan ting man eldar upp tex papperspengar, papperskläder, pappersguld komma de döda till nytta i en annan värld. Xiao Gangs släktingar band kransar av pilblad och satte på huvudet för att skydda sig mot solen och så vandrade alla tillsammans upp i bergen till gravarna. (Kinesiska gravar är lite spökligt utspridda i bergen. )

Anledningen att vi reste till hembyn var inte att dekorera gravar utan att träffa Xiao Gangs släktingar som han inte sett på tio år. När Xiao Gang var liten reste han till sina släktingar på landet så fort han var ledig från skolan i några dagar. Han älskade att valla kor, busa och springa runt men när han blev äldre blev det aldrig av att han reste dit. Nu, med en mystisk, utländsk fästmö i släptåg var det dags igen. Du kan tro att det var ett kärt återseende. Xiao Gang -musikern, fick tillbringa hela kvällen på karaoke för att visa sina färdigheter.

Den sötaste av alla släktingarna var nog Xiao Gangs farmor. Hon är över åttio år men arbetar fortfarande på gården. Det första hon sa till Xiao Gang var "Jag minns dig, du var en illbatting när du var liten". Jag tror inte att hon förstod att jag var utlänning (hon har ju aldrig sett någon i hela sitt liv) så hon pratade en hel del med mig på otydlig landsbygdsdialekt som jag inte förstod ett ord utav. Men det gjorde inte så mycket. Eftersom hon är nästan helt döv hade hon inte hört om jag hade svarat ändå.