Tre bilder från Qing min jie (städa-grav-högtiden) som vi tillbringade i Xiao Gangs förfäders hemby tre timmar ifrån Kunming. Själva högtiden verkar gå ut på att man rensar ogräs på förfädernas gravar och dekorerar med kitchiga, färgglada folieplymer samt rökelse. Jag såg också några kvinnor som eldade papperssaker. Enligt förfäderstron kan ting man eldar upp tex papperspengar, papperskläder, pappersguld komma de döda till nytta i en annan värld. Xiao Gangs släktingar band kransar av pilblad och satte på huvudet för att skydda sig mot solen och så vandrade alla tillsammans upp i bergen till gravarna. (Kinesiska gravar är lite spökligt utspridda i bergen. )

Anledningen att vi reste till hembyn var inte att dekorera gravar utan att träffa Xiao Gangs släktingar som han inte sett på tio år. När Xiao Gang var liten reste han till sina släktingar på landet så fort han var ledig från skolan i några dagar. Han älskade att valla kor, busa och springa runt men när han blev äldre blev det aldrig av att han reste dit. Nu, med en mystisk, utländsk fästmö i släptåg var det dags igen. Du kan tro att det var ett kärt återseende. Xiao Gang -musikern, fick tillbringa hela kvällen på karaoke för att visa sina färdigheter.

Den sötaste av alla släktingarna var nog Xiao Gangs farmor. Hon är över åttio år men arbetar fortfarande på gården. Det första hon sa till Xiao Gang var "Jag minns dig, du var en illbatting när du var liten". Jag tror inte att hon förstod att jag var utlänning (hon har ju aldrig sett någon i hela sitt liv) så hon pratade en hel del med mig på otydlig landsbygdsdialekt som jag inte förstod ett ord utav. Men det gjorde inte så mycket. Eftersom hon är nästan helt döv hade hon inte hört om jag hade svarat ändå.

Hej!
Är det adressen som inte syns eller är det allt jag skriver som inte syns?? Om du inte kan läsa adressen så beror det på att din dator inte tycker om utländska bokstäver. Ska försöka fixa så att ardessen är en bild.

Xiao Gang kom häromdagen på att han hade kusiner som bor i en annan del av stan. Han ringde upp dem och de kom och hämtade oss några dagar senare i bil och körde hem oss till dem för ett besök. De tillhör (ingift) hui-minoriteten. Hui är muslimer vilket i praktiken för de flesta är detsamma som att man inte äter griskött, punkt slut. Området de bodde i var i stort sett bara befolkad av hui och han (den stora kinesiska folkgruppen) gör sig visst bäst i att hålla sig undan.
Vi klev ur bilen vid en stor kycklingmarknad och mitt i marknaden leddes vi upp i en sunkig trappuppgång där det verkade som att hela släkten hade sina lägenheter. Trots att kycklingdun yrde i lusten och det stank av kycklinbajs så fort man öppnade ytterdörren så var det riktigt trevligt. Grannar, vänner och släktingar sprang ut och in mellan lägenheterna hela tiden. Vi blev bjudna på god mat (som lagas på bilden) och fick hälsa på hos några trevliga grannar som tyckte att när vi ändå var där borde vi komma över till dem en liten stund också. Framåt kvällningen fick vi stjuts hem igen och med en massa önskningar från vår och deras sida om att snart ses igen tog vi avsked och gick upp för trapporna till vår rena men genast lite tomma lägenhet.

Ett av Xiao Gangs (och mina) stora intressen nuförtiden är te. Vi sitter ofta hemma i lägenheten och dricker olika sorters kinesiskt te tillsammans med gästande vänner eller bara för att slappna av en liten stund.
Yunnanprovinsen är Kinas främsta teproducent och från södra delen av provinsen, från Xishuanbanna kommer det kända Puer teet. Det är en sorts te som man köper ihopressat till bruna kakor. Med en liten kniv bryter man loss en liten bit som man sedan brygger te på.
Kinesisk gongfu-teceremoni innefattar en massa hällande av tevatten på olika saker och till slut ner i små små teskålar som avnjuts i en till tre små klunkar varefter den lilla skålen åter fylls med te. Man dricker sedan så många små skålar att man lätt tappar räkningen och blir konstig i magen.
En av de saker man kan hälla tevatten på är en mytologisk, trebent groda gjord i keramik. På kinesksika säger man att man "föder upp" sin groda. Varje dag ska den ha te hällt över sig och efter några år ska man tydligen kunna brygga te endast genom att lägga ner grodan i tekannan.

Har du vägarna förbi Kunming får du gärna titta in på en (eller trettio) kopp (skålar).