Jag har ju varit lite inaktiv här det senaste. Nu har jag fått ut en ny hemtenta så jag misstänker att jag det kommer att kunna hända ett och annat här när jag har skrivkramp på tentafronten. Den kursen jag läst nu heter "Barn och familj, livsvillkor och sociala sammanhang" den har handlat mycket om barn och föräldrar och hur det kan gå när föräldrar brister i omsorgen till sina barn. Jag har också kommit till insikten att jag inte vill hålla på med barnutrednigar och därmed familjehemsplaceringar. -Vilket otroligt ansvar man skulle ha i sina händer!
En intressant föreläsning vi hade nu i måndags handlade om hur vi som människor är olika. Vår föreläsare utgick från tre av våra sinnen: Syn, hörsel och känsel och menade att alla är mer tydligt utvecklade i någon av dessa fält och att detta avspeglar sig i i hur vi möter människor, hur vi talar och hur vi kommer ihåg saker. Från födseln är vi olika och i en familj kan man se att syskonen utvecklar olika sinnen. De som är syn-människor ställer frågor som "Hur ser du på detta?" och säger saker i stil med det "Det ser mörkt ut", "Han ser mig inte längre", "Jag vågar inte se framåt". Hörsel-männsikor kanske skulle använda uttryck som: "Hur låter detta för dig?", "Vi har inget att säga varandra längre", "Det har blivit så tyst emellan oss", "Det är ingen idé att säga något, han lyssnar ju inte i alla fall". Känselmänniskor kanske skulle använda uttryck som "Hur känns detta för dig?", "Jag känner mig låst", "Jag känner inte igen mig själv", "Vi tar inte i varandra längre", "Det var som en tyngd över axlarna".
När de möter människor lägger de olika typerna märke till olika saker hos den de möter. Syn-människor kanske lägger märke till hur man ser på varandra, får man ögonkontakt. De han också vara bra på att se om något är fel eller om någon t.ex. fått en ny frisyr. De iakktar och lägger märke till saker. Hörsel-människor hör noggrant. Lyssnar till rösten och ordvalen. De kan höra hur saker låter. Har man hörsel som sitt sinne har man inte några problem med att sitta flera timmar i telefon. Känslomänniskor kan känna av en stämmning i ett rum innan han ens sett någon där kan t.ex. känna om man grälat utan att någon sagt något. de kan känna av atmosfärer, stämningar och klimat. Det finns yttre och inre känsla. Yttre känsla handlar mer om kroppskontakt. Kanske rör man vid den man pratar med känner ofta på saker, kvalitéer och konsistenser.
Att vara medveten om att man har olika huvudsinnen kan vara bra att veta exempelvis vid konflikter. Man använder ofta ord som hör hemma i sin egen kanal och kan ha svårt att mötas. "Du hör ju inte!" "Du ser ju aldrig!". När man känner att självförtroendet dalar kan man också ställa sig själv frågan vad det var som utlöste det. Var det något någon sa? Var det en blick man fick? Var det en känsla?
Jag tyckte detta var riktigt intressant. Själv har jag inte riktigt fått kläm på om jag är en syn eller hörsel-människa. (Vad tror du) Jag vet däremot att jag inte är en känslomänniska. Det är däremot min sötnos. När han handlar måste han alltid klämma på allt innan han kan veta om han vill ha det eller inte. (Köttfärspaketen på Willy's får alla stora gropar) När han vill göra slut på en disskussion eller säga förlåt gör han alltid det med en kram eller en puss och när han gör musik pratar han jämt om sin "ganjue"(känsla). Vad tror du att du är?
2 kommentarer:
O vad spännande! Jag tror nog du har rätt i att du kan vara syn-människa i alla fall... Om man t ex tänker på din konstnärliga ådra... Men iofs har du väl inte svårt att sitta o sladdra i telefon i flera timmar heller... Svårt! Men jag antar att man har lite av allt så det är svårt att säga vad som verkligen dominerar. Själv känner jag mest igen mej i hörsel eller känslotyperna. Är precis som din baby i att jag måste klämma och känna på allt, men jag tror oxå att jag kan va ganska känslig för undertoner och sånt och HUR folk säger något, men det kanske skulle passa in under känsla det med. Märkte oxå nu att jag sagt nåt i stil med "känsla" hur många gånger som helst i den här kommentaren... Fy vad spännande! Jag vill oxå ha såna föreläsningar. Hoppsan vad långt det blev. KRAM! KRAM! KRAM!
Hm, ja det är ju faktiskt dig jag brukar prata längst med i telefon... Då brukar man ju också tydligt lägga märke till om den andra börjar bli okoncentrerad. Jag kommer ihåg när vi gick i grundskolan och träffades varje dag i skolan men ändå pratade i telefon jämt och ständigt på kvällarna. Jag märkte så tydligt när du började hålla på med corel draw samtidigt som vi pratade, du lyssnade inte lika uppmärksamt.
I går märkte jag också så irriterad jag blev på Xiaogang när han inte tittade på mig när han pratade. Han lyssnade men tittade åt ett annat håll. Det slutade med att jag fick vrida på hans huvud tills jag pratat klart.
Det var lite svårt att kategorisera dig... Funderar. Du har ju syn också. Ser alltid om det skett förändringar t.ex ny frisyr, kläder... Tydligen behövde inte konstnärligt intresse ha så mycket med saken att göra. (Min musiker har ju inte hörsel som sitt sinne). Fast du kanske är hörsel ändå. Du kommer ju ihåg saker man sagt ordagrannt trots att det var flera flera år sedan. Helläskigt. Känsla ja, det skulle du också kunna vara. Men kanske hörsel ändå. "jag kan va ganska känslig för undertoner och sånt och HUR folk säger något" -det kan ju ha att göra med att du är superbra på att HÖRA undertonerna och läsa av rösten. Vi får fundera vidare.
Skicka en kommentar