Vet egentligen inte om det är så intressant för andra att se bilder på en svettig Peps Persson men nu kom de i alla fall.

Jag har varit så duktig nu och jobbat sex arbetspass som personlig assistent på fem dagar. Nu är jag ganska trött och har ont i huvudet. De följande dagarna borde jag ägna min tid åt att läsa kurslitteratur istället. Kursen jag läser nu handlar om psykisk ohälsa. Man blir lite lätt hypokondrisk. Jag är nog inte psykotisk men en släng av social fobi har jag nog i alla fall.

Jonas, XG och jag var på Nef och lyssnade på Peps Persson igår kväll. Det hela började med att XG blev helt såld när Pauline introducerade Peps musik i Kina. Snart spelades "Oboy, vilket vackert väder" på flera ställen i Kunming. När jag så fick se att Peps blodsband skulle spela på Nefertiti var det ju givet att vi skulle passa på att gå dit. Som XG sa "Han är ju så gammal att han kanske dör snart. Det är bäst att passa på".

Spelningen var bra och det är imponerande att han efter så många år fortfarande verkar tycka att det är så kul att stå på scen och lira.

Snart kommer bilder från spelningen...

Snön kom igen. Göteborg är nedtystat av ett vackert vitt täcke. Inte ens nu när det är natt är det särskilt mörkt.
Enligt väderleksraporten ska det vara kallt några dagar framöver.

Snälla snö, smält inte genast ifrån oss!

Xiaogang kan säga "R" nu. I alla fall om det är i ett ord. Heja heja.

"Inga städarrrr, tvättarrrrr, diskarrr [...] hon är vårdbitrrräde."

Egentligen var det ju ett tag sedan det var nyår men jag har inte haft tillgång till bilderna därirån förrän nu. Några vänner från kinesiska kyrkan och Maja kom hem och firade med oss. (Xiaogang tog bilden).

Vid midnatt sprakade fyrverkerier i hela stan. Med vår utsikt behövde vi inte ens gå ut i ösregnet för att titta på dem. Maja och jag reflekterade lite över kinesers respektive svenskars inställning till nyårsfirandet. Svenskar fokuserar mest på alkoholen. Fyrverkerierna har man någon slags världsvan inställning till -Äh, man har väl sett häftigare än de här. Det hade våra beresta kinesiska gäster också men skrek ändå högt av förtjusning över de kaskader som spreds över natthimlen. Jag pratade med Xiaogang om det efteråt. Han menade att det är ju självklart. Man har ju mycket roligare om man engagerar sig helhjärtat fastän man kanske egentligen inte tycker att det är så spännande. Ibland skulle jag vilja vara lite mer kinesisk...

Snön föll och den smälte lika snabbt. Men ändå. Äntligen kom den. Vi hann pulsa genom snön till Kvibergs marknad. Blötnön yrde i ansiktet och fastnade som sjok på kläderna och i mössan. Köpte smarriga wienerbröd och billigt telefonkort att ringa till Kina med.

Morbror Björn ringde när vi som bäst stod och botanerade bland diverse mystiska matprodukter, trådrullar och grönsaker. -Jag står utanför er dörr, var är ni?? Han var på genomresa och tänkte hälsa på. Vi begav oss hemåt och har haft en trevlig eftermiddag där vi pratade om vatikanens förhållande till Kina (min morbror är katolsk präst), kommunism och hur det går nu när 1,3 miljarder kineser vill leva en västerländsk livsstil.

Förresten, vi bor i det stora, vita, förskräckliga huset i bakgrunden.

Vi är lite kreativa idag (läs i natt). Jag försöker göra om min blogg lite. Det har redan blivit lite ändringar.

Xiaogang har en helt ny blogg här på blogspot. Den är på kinesiska och handlar bland annat om hur det är att leva i Sverige och om hur han saknar Kina. Alltså ungefär som jag skrev när jag var i Kina fast tvärtom och lite mer poetiskt.

Bilden är från barnprojektet som jag deltog i sommaren 2005.