Uppkrupen i soffan
Varför är det alltid så att ju mer tråkviktiga saker man (läs jag) har att göra ju mindre blir just dessa saker gjorda och desto fler bloggar genomögnade och sidor i min bok lästa. Denna synnerligen opraktiska ekvation trodde jag skulle förändras med stigande ålder men så verkar inte fallet.
Ester som var på besök igår konstaterade att vi nu blivit vuxna. (Tydligen var innehav av riskokare och vigselbevis kriterium för mitt vuxenblivande). Jag hade hoppats att jag skulle vara lite mer vuxen när jag blev vuxen.
En annan sak jag tänkt på är att jag gillar att dra upp benen när jag sitter i en soffa. Jag har lagt märke till att andra vuxna inte gör det. Möjligtvis när de är sjuka och sitter ensamma i en soffa med en bok under en ruskig höstkväll. Jag däremot gör det så fort jag satt mig. Jag kommer på mig själv med uppdragna ben i soffan när vi har personalmöte. Finns det någon medicin mot sådant?
2 kommentarer:
Man _får_ sitta med benen uppe i soffan. Jag brukar sitta på min ena fot när jag sitter i soffor och andra mjuka stolar, även på jobbet. Det dumma är att foten somnar...
Jag tycker inte att man ska medicinera mot sånt. Jag sitter inte heller som en vuxen. Och jag är nog den enda på mitt jobb som skuttar framåt, eller springer lite när jag vill någonstans. Det tycks inte heller vara vuxet, men så har jag ju varken vigselbevis eller riskokare.
Skicka en kommentar