Marias blogg

Vårt Guesthouse

Nu är klockan i min kropp 19:52 och jag är klarvaken. Eftersom klockan här i Kina däremot är 02:52 så borde jag verkligen sova men det är visst stört omöjligt. Monica ligger i sängen bredvid och sover som ett barn. Jag kan ju passa på att berätta lite vad som hänt hittills. Flygresan har gått bra. Sov dock bara någon timme trots insomningstablett som Monica tagit med sig. Vi bor på ett jättemysigt hostel som ligger mitt inne i en hutong (gammal stadsdel med envåningshus). De som arbetar här är trevliga och det finns värme i rummet vilket vi är djupt tacksamma över. Det är ganska kallt och torrt så man får klä på sig ordentligt. Egentligen är det ju galet att bygga en såhär stor stad på en plats där klimatet är så besvärligt, På våren sandstormar, på sommaren olidligt hett, hösten är okej men vintern bitande kall.

Nu ikväll försökte vi ta buss till Gongti, ett område med mycket barer och caféer, för att träffa Siri, en lägenhetskompis från Kunming som er veldig flink og har akkurat fatt en prakitkplass på Norske ambassade her i Beijing. Jag var inte riktigt lika flink när jag skulle försöka hitta rätt med bussen för att möta henne. Vi åkte alldeles för långt och fick åka tillbaka åtta hållplatser i rusningstrafik medan stackars Siri fick stå och vänta på oss i kylan.
När jag skulle ta mig över gatan från busshållplatsen kände jag plötsligt en mycket välbekant lukt. –Det luktar verkligen Kina tänkte jag glatt i ena sekunden, nästa sekund insåg jag att det vara avgaser jag andades in. De luktar faktiskt lite annorlunda här. Troligtvis beror det på att bensinen är av sämre kvalitet. Beijing är världens mest förorenade stad säger Siri. Att bara andas in luften här motsvarar tydligen att röka 70 cigaretter om dagen.

Det är härligt att vara i Kina igen. Monica verkar tycka att det är intressant också. Hon tittar på allt med stora ögon. I morgon/senare idag ska vi besöka Himmelska Fridens torg och Förbjudna staden så jag kanske borde försöka göra ett nytt försök att somna.