Ett steg till mot att bli kines på riktigt
Spolningen på vår ståtoa i lägenheten fungerar inte så bra. Vi brukar använda en spann för att ösa vatten istället men nyss sprack plasten och spannen började läcka. (De som varit i Kina vet ju att kvalitén på produkterna här inte är precis topp.) Hur som helst begav jag mig till en liten marknadsgata för att inhandla en ny dito. Hittade ett litet stånd som sålde plastspänner, plastblommor och små böcker som hjälper en att se in i framtiden. Jag stod just och vände och vred på på spannarna för att se vilken som möjligtvis skulle kunna hålla lite längre när det fram en kvinna och frågade mig hur mycket plastblommorna, som stod brevid, kostade. "Eh, jag jobbar inte här." svarade jag. Det gick någon minut så kom en annan kvinna fram och frågade om priset på någon vara i ståndet. "Jag jobbar inte här, fråga honom där!" svarade jag, förvånad eftersom det aldrig skulle förekomma att en västerlänning arbetade på en kinesisk gatumarknad.Förstår ni vad detta innebär? Kineser tar mig för att vara kines!
Kanske har det att göra med att jag kar färgat håret helt svart. Det var inte menat som ett försök att smälta in i samhället. Nu börjar jag ändå dundera på om jag inte ska skaffa ett par mörka solglasögon för att dölja mina blå ögon för att sedan kunna handla lika billigt som kineserna. Hehe.

Det var längesedan jag skrev nu. Kanske för att det inte hänt så mycket att skriva om. Varje dag är sig lik i princip. Klockan åtta varje dag börjar kinesiskan, vid lunch åker jag hem och äter risnudlar med Xiao Gang. Vi hittar sedan på något, t.ex. går och betalar någon räkning vilket inte är lika smidigt som i Sverige. Man måste nämligen ta sig till rätt kontor och betala cash. Varje kväll, även lördag och söndag spelar Xiao Gang på en bar som begåvats med namnet "Endless Love, Endless Nights". Då passar jag på att sätta jag mig ner med min läxa tills ögonen faller ihop och jag somnar.

Något som annars upptar en del av våra tankar är Xiao Gangs uppehållstillstånd i Sverige. Vår ansökan är inskickad. Nästa steg är att vi ska bli intervjuade för att styrka äktheten i vår relation. Problemet är att Svenska Ambassaden först sa att jag var tvuungen att resa tillbaka till Sverige och göra min intervju där, vilket hade varit ekonomiskt mycket problematiskt och dessutom gjort processen ungefär ett år längre än vad vi beräknat. Lyckligtvis verkar det lösa sig nu och jag får komma till Beijing i alla fall om jag kan bevisa att jag är bosatt i Kina. Förhoppningsvis blir det i slutet av maj dags för oss att åka på intervjun. Hoppas att detta kommer att göra det möjligt ör oss att resa till Sverige i augusti-september.

Saknar er alla!

Två bilder tagna från vår lägenhet. De är publicerade utan tillstånd av fotografen, Ayi och de är inte helt nya men en liten känsla kan man i alla få av hur det ser ut.

Nu har jag börjat mina kinesiskastudier. Har lektioner mellan åtta och tolv nästan varje dag. I dag slutade jag dock redan klockan tio och reste till en kompis som bor ett litet stycke utanför stan. Där var det så lugnt och fridfullt. Fåglarna sjöng och vi var uppe i bergen och plockade blommor. Najs.

云南大学 Yunnan University
Min utomordentligt duktige bror Jonas har fixat så att jag kommer åt min blogg helt och hållet från Kina nu. Stort tack Jonas!!

Idag har jag varit och registrerat mig för studier vid Yunnan University, det mest renommerade universitetet i hela provinsen. Då skulle man kunnat tro att det skulle gå åtminstone lite proffessionellt till. Men för det första var det jättesvårt att hitta. Hade jag inte haft Xiao Gang med mig hade jag aldrig kunnat hitta rätt kontor. Det stod inte utmärkt med engelska någonstans vilket annars hade varit rätt smart eftersom men skulle kunna förutsätta att kanske inte alla som kommer till ett universitet för att läsa kinesiska redan är proffs. Sedan fick vi sitta och vänta länge länge och till slut kontant betala sex tusen rmb (typ samma som sek) i terminsavgift och få ett tvivelaktigt kvitto i utbyte. Jag fick också veta att innan jag får börja mina studier måste jag göra en obligatorisk läkarundersökning i andra änden av stan. Kineser är verkligen duktiga på att krångla till saker! Sist men inte minst visste de inte någonting om nr och hur jag skulle börja studierna. Kom tillbaka sa de bara...

Jag tänkte berätta lite om kinesiska nyåret eller vårfesten som den också kallas. Eftersom det år årets största helgdag är de flesta lediga några dagar och passar på att åka hem till sina familjer. Affärerna stänger och här i Kunming har gatorna nästan varit folktomma vilket aldrig händer annars. I hemmen lagas det en massa mat, Xiao Gangs mamma dukade upp nitton rätter på nyårsafton(!). Det är mycket kött och ”fin” mat som serveras. För egen del föredrar jag nog i alla fall vardagsmaten framför komage och grishud… Det smälls också en massa smällare på nyårsnatten och dagarna därefter. Smatterband bränns av utanför ytterdörrarna för att skrämma bort onda andar inför det nya året. För att möta det nya året köper man ofta nya kläder och tvättar sig grundligt. Man vill ju känna sig som en ny människa. På nyårsdagen när vi var ute och promenerade kunde man se hur allas kläder och skor var glänsande och nya. Är man barn får man oftast av de vuxna små röda kuvert innehållande pengar. Detta är något som barnen sett fram emot mycket precis som våra julklappar. Året som gick var tuppens år och nu är vi inne i hundens år. Hälsar er med årets nyårshälsning: "Wang wang wang" (=voff voff voff/ bra bra bra)

Jag sitter i lägenheten i Kunming. Solen skiner in genom stora fönster på min vänstra sida. På min vänstra sida sitter Xiao Gang och spelar gitarr. Det är en fin dag, varm som en svensk sommardag. I går var det vårdagen enligt den kinesiska kalendern. Faktiskt kom också de första regndropparna som markerar att våren kommit efter flera månaders torka. Vårdagen var också den dag som vi valde för vår förlovning. Japp. Du läste rätt. I går förmiddag hände det. Vi unnade oss sedan en lyxig dag, åt lunch på ett mysigt café och senare kvällsmat på en lustigt och kitchig brasiliansk grillmatsrestaurang. Servitörer med cowboyhattar på huvudet och grillspett i händerna gick runt mellan borden och skar ner grillat kött och grönsaker på gästernas tallrikar. Detta till de smäktande tonerna av panflöjtscovers. Taket pryddes av ballonger och plastblommor, i ett hörn stod en buske och blinkade i glada färger. Kvällen avslutade vi senare högst uppe i harbour plaza, ett lyxhotell med en sakta roterande bar på 21:a våningen. Vi firade med lyxiga drinkar och utsikt över hela Kunming. Ett fint slut på en fin och speciell vårdag.

Jag har varit lite dålig på att uppdatera min blogg. Det är lite problematiskt eftersom den kinesiska regeringen har stängt ner blogspot. Man kan inte komma åt sidan från Kina och det är ju lite bökigt att behöva be Ingemar att lägga upp från Sverige varje gång jag vill skriva något. Därför har jag nu letat upp en ny sida där jag kommer fortsätta min blogg och föhoppningsvis uppdatera lite oftare.
Välkommen till: http://mariaadahl.blogg.com