Två bilder tagna från vår lägenhet. De är publicerade utan tillstånd av fotografen, Ayi och de är inte helt nya men en liten känsla kan man i alla få av hur det ser ut.

Nu har jag börjat mina kinesiskastudier. Har lektioner mellan åtta och tolv nästan varje dag. I dag slutade jag dock redan klockan tio och reste till en kompis som bor ett litet stycke utanför stan. Där var det så lugnt och fridfullt. Fåglarna sjöng och vi var uppe i bergen och plockade blommor. Najs.

云南大学 Yunnan University
Min utomordentligt duktige bror Jonas har fixat så att jag kommer åt min blogg helt och hållet från Kina nu. Stort tack Jonas!!

Idag har jag varit och registrerat mig för studier vid Yunnan University, det mest renommerade universitetet i hela provinsen. Då skulle man kunnat tro att det skulle gå åtminstone lite proffessionellt till. Men för det första var det jättesvårt att hitta. Hade jag inte haft Xiao Gang med mig hade jag aldrig kunnat hitta rätt kontor. Det stod inte utmärkt med engelska någonstans vilket annars hade varit rätt smart eftersom men skulle kunna förutsätta att kanske inte alla som kommer till ett universitet för att läsa kinesiska redan är proffs. Sedan fick vi sitta och vänta länge länge och till slut kontant betala sex tusen rmb (typ samma som sek) i terminsavgift och få ett tvivelaktigt kvitto i utbyte. Jag fick också veta att innan jag får börja mina studier måste jag göra en obligatorisk läkarundersökning i andra änden av stan. Kineser är verkligen duktiga på att krångla till saker! Sist men inte minst visste de inte någonting om nr och hur jag skulle börja studierna. Kom tillbaka sa de bara...

Jag tänkte berätta lite om kinesiska nyåret eller vårfesten som den också kallas. Eftersom det år årets största helgdag är de flesta lediga några dagar och passar på att åka hem till sina familjer. Affärerna stänger och här i Kunming har gatorna nästan varit folktomma vilket aldrig händer annars. I hemmen lagas det en massa mat, Xiao Gangs mamma dukade upp nitton rätter på nyårsafton(!). Det är mycket kött och ”fin” mat som serveras. För egen del föredrar jag nog i alla fall vardagsmaten framför komage och grishud… Det smälls också en massa smällare på nyårsnatten och dagarna därefter. Smatterband bränns av utanför ytterdörrarna för att skrämma bort onda andar inför det nya året. För att möta det nya året köper man ofta nya kläder och tvättar sig grundligt. Man vill ju känna sig som en ny människa. På nyårsdagen när vi var ute och promenerade kunde man se hur allas kläder och skor var glänsande och nya. Är man barn får man oftast av de vuxna små röda kuvert innehållande pengar. Detta är något som barnen sett fram emot mycket precis som våra julklappar. Året som gick var tuppens år och nu är vi inne i hundens år. Hälsar er med årets nyårshälsning: "Wang wang wang" (=voff voff voff/ bra bra bra)

Jag sitter i lägenheten i Kunming. Solen skiner in genom stora fönster på min vänstra sida. På min vänstra sida sitter Xiao Gang och spelar gitarr. Det är en fin dag, varm som en svensk sommardag. I går var det vårdagen enligt den kinesiska kalendern. Faktiskt kom också de första regndropparna som markerar att våren kommit efter flera månaders torka. Vårdagen var också den dag som vi valde för vår förlovning. Japp. Du läste rätt. I går förmiddag hände det. Vi unnade oss sedan en lyxig dag, åt lunch på ett mysigt café och senare kvällsmat på en lustigt och kitchig brasiliansk grillmatsrestaurang. Servitörer med cowboyhattar på huvudet och grillspett i händerna gick runt mellan borden och skar ner grillat kött och grönsaker på gästernas tallrikar. Detta till de smäktande tonerna av panflöjtscovers. Taket pryddes av ballonger och plastblommor, i ett hörn stod en buske och blinkade i glada färger. Kvällen avslutade vi senare högst uppe i harbour plaza, ett lyxhotell med en sakta roterande bar på 21:a våningen. Vi firade med lyxiga drinkar och utsikt över hela Kunming. Ett fint slut på en fin och speciell vårdag.

Jag har varit lite dålig på att uppdatera min blogg. Det är lite problematiskt eftersom den kinesiska regeringen har stängt ner blogspot. Man kan inte komma åt sidan från Kina och det är ju lite bökigt att behöva be Ingemar att lägga upp från Sverige varje gång jag vill skriva något. Därför har jag nu letat upp en ny sida där jag kommer fortsätta min blogg och föhoppningsvis uppdatera lite oftare.
Välkommen till: http://mariaadahl.blogg.com

Ännu en dag har gått till ända. Det börjar gå lättare och lättare att ta sig runt i stan med kollektivtrafiken. Igår tog vi bussen till Himmelska fridens torg som är otroligt stort och på grund av alla luftföroreningar ser man knappt från den ena ändan till den andra. Vi var också inne i förbjudna staden och strosade runt. Idag var det dags för Himmelens tempel. Sevärdheterna här i Beijing är så stora. Hur många människor som helst får plats utan att det blir trångt. Det är ju praktiskt när man har världens största befolkning.

En del shopping har hunnits med också. Att pruta är inte min starka sida. Jag tycker att det är helt hopplöst att uppskatta sakers egentliga värde och till exempel veta om ett smycke är värt tio, femtio eller hundra RMB. Monica har i alla fall lyckats införskaffa två varma ”märkesjackor” för det blygsamma priset av fyra hundra RMB. Vilket kanske skulle motsvara 360 SEK.

Ikväll har vi varit hemma hos Siri en sväng. Hon bor inneboende i en lägenhet på femtonde våningen i ett hyreshus i centrala stan. I hissen sitter en dam på en stol och trycker på knapparna åt hissåkarna. Det var en mysig bostad hon fått tag på, varm och ombonad kändes den. Till vår förskräckelse upptäckte vi att hennes kinesiska lägenhetskompis hade frottéöverdrag på toalettsitsen. Usch, vad äckligt! Men vi fick motvilligt erkänna att det ju trots allt var ganska skönt att sitta på…

Det har varit roligt att träffa Siri igen. Vi har haft en del att prata om. Eftersom vi båda har kinesiska pojkvänner har det blivit en hel del snack om uppehållstillstånd och språksvårigheter.

Vårt Guesthouse

Nu är klockan i min kropp 19:52 och jag är klarvaken. Eftersom klockan här i Kina däremot är 02:52 så borde jag verkligen sova men det är visst stört omöjligt. Monica ligger i sängen bredvid och sover som ett barn. Jag kan ju passa på att berätta lite vad som hänt hittills. Flygresan har gått bra. Sov dock bara någon timme trots insomningstablett som Monica tagit med sig. Vi bor på ett jättemysigt hostel som ligger mitt inne i en hutong (gammal stadsdel med envåningshus). De som arbetar här är trevliga och det finns värme i rummet vilket vi är djupt tacksamma över. Det är ganska kallt och torrt så man får klä på sig ordentligt. Egentligen är det ju galet att bygga en såhär stor stad på en plats där klimatet är så besvärligt, På våren sandstormar, på sommaren olidligt hett, hösten är okej men vintern bitande kall.

Nu ikväll försökte vi ta buss till Gongti, ett område med mycket barer och caféer, för att träffa Siri, en lägenhetskompis från Kunming som er veldig flink og har akkurat fatt en prakitkplass på Norske ambassade her i Beijing. Jag var inte riktigt lika flink när jag skulle försöka hitta rätt med bussen för att möta henne. Vi åkte alldeles för långt och fick åka tillbaka åtta hållplatser i rusningstrafik medan stackars Siri fick stå och vänta på oss i kylan.
När jag skulle ta mig över gatan från busshållplatsen kände jag plötsligt en mycket välbekant lukt. –Det luktar verkligen Kina tänkte jag glatt i ena sekunden, nästa sekund insåg jag att det vara avgaser jag andades in. De luktar faktiskt lite annorlunda här. Troligtvis beror det på att bensinen är av sämre kvalitet. Beijing är världens mest förorenade stad säger Siri. Att bara andas in luften här motsvarar tydligen att röka 70 cigaretter om dagen.

Det är härligt att vara i Kina igen. Monica verkar tycka att det är intressant också. Hon tittar på allt med stora ögon. I morgon/senare idag ska vi besöka Himmelska Fridens torg och Förbjudna staden så jag kanske borde försöka göra ett nytt försök att somna.